Exhibtion in Kunst i Kubik Malmø Sweden December 2019
Curated by littlefinger magazine
Konstnären Anders Reventlov visar installationen Who is afraid of the ABC som ställer frågor kring varför människor kommit att frukta bokstäver som uttrycksform inom konsten. Han vänder sig till det skriftligt personliga. Med referenser bakåt i konsthistorien, till Duchamps okonventionella idéer, till Malmö Konsthalls utställning TECKEN (1978) ser Reventlov vikten i att bredda förståelsen för vad som kan vara konst. Han belyser rädslan för det skrivna som konstnärlig uttrycksform, särskilt i dess obehöriga form, i det gemensamma offentliga rummet. Varför denna rädsla?
Med installationen Who is afraid of the ABC visar Anders Reventlov flera teckningar och en duk där skriftliga element ingår, men inte som uttalanden eller som saker som ska förstås/läsas. Möjligtvis växer medvetenheten om människans existens och om den personliga skriftformen. Som ett e-shop-fönster ser du in på något som kan verka skyddat och bevarat för eftervärlden. Ett minne av något viktigt, något som en gång var. Eller så påminns du om att vi bör och ska behålla rätten och möjligheten att få uttrycka oss fritt som människor.
English:
In the installation Who is afraid of the ABC, i want to asks questions about why people have come to fear letters as a form of expression in art. I turn to the personal writing. With references back in art history, to Duchamp's unconventional ideas, to Malmö Konsthall's exhibition TECKEN (1978), I see the importance of broadening the understanding of what can be art. The installation highlights the fear of what is written as an artistic expression, especially in its unauthorized form, in the common public space. Why this fear? With the installation Who is afraid of the ABC, where i show several drawings and a canvas containing written elements, but not as statements or as things to be understood / read. Possibly, awareness of human existence and of personal writing is growing. As an e-shop window, you look at something that may seem protected and preserved for the afterlife. A memory of something important, something that once was. Or you are reminded that we should and should retain the right and opportunity to express ourselves freely as people.




